| Artist directory -

Artist directory

Johan Neijber 1740 – 1795

Johan Neijber föddes 1740 i en familj av snickarmästare och blev själv mästare 1768 i Stockholm där han bedrev verksamheten till sin död 1795. Han var en mycket skicklig formgivare och en snickare med stor känsla för detaljer, som utan problem kunde följa stilövergångarna från rokokotid och framåt. Under den Gustavianska tiden tog han snabbt upp influenser från tidens stora stjärna Georg Haupt. Neijbers arbeten är av högsta kvalitet och han var en de främsta snickarna under sin tid.

Jean Baptiste Masreliez 1753 – 1801

Var ornamentbildhuggare och inredningsarkitekt, tillsammans med brodern Louis Marsreliez kom dessa att ha en stor inverkan på den gustavianska och sengustavianska tidens inredningar och möbeldesign. Interiörer såsom Stockholms slott, Tullgarns slott, Sophia Albertinas palats och Gustav III:s paviljong på Haga är bara några exempel på högklassiga inredningar som bär deras signum.

Claude Galle 1759 -1815

Anses vara en av de främsta förgyllarna och bronsgjutarna från den sena Louis XVI-epoken och fram till den kejserliga empiren. Galle föddes i Villepreux nära Versailles. Han tjänade sin lärlingstid i Paris under bronsgjutaren Pierre Foy och gifte sig 1784 med dennes dotter. 1786 blev han en mästare inom bronsgjutning och efter svärfaderns död 1788 tog Galle verkstaden och förvandlade snart den till en av de finaste i staden, med drygt 400 anställda hantverkare.

Pierre-Philippe Thomire 1751 – 1843

Fick sin utbildning hos den främste bronzieren i Paris under Ludwig den XIVs tid, Pierre Gouthière. Thomire etablerade sin egen verkstad år 1776 och kom att gradvis ta över som den ledande Bronzieren i Paris. Verkstaden producerade belysningsföremål, varierande konsthantverk och möbelbeslag.

Johann Zech

Den Böhmisk födde Johann Zech blev under slutet av 1700-talet kallad av kejsarinnan Katarina den stora att komma till Ryssland och S:t Petersburg för att etablera sin verkstad. Han var flitigt anlitad av det ryska hovet åt vilket han tillverkade nästan alla ljuskronor. Johann Zechs ljuskronor var inte enbart för att ge ljus, hans unika teknik att skapa en lätt konstruktion med kraftiga färger gjorde också att hans ljuskronor var väldigt beundrade och betraktades som konstverk.

Johan Åkerblad 1728 – 1799

Johan Åkerblad var en ambitiös och skicklig fabrikör som behärskade alla delar i spegeltillverkningen från glasmästeri, bildhuggeri till förgyllning. Under åren 1777 – 1784, då denna spegel tillverkades hade Åkerblad tre anställda i sin verkstad, en spegelmakaregesäll och två snickaregesäller. Kungliga husgerådskammaren var en av kunderna de här åren och beställde cirka 35 speglar. Vid vissa beställningar arbetade Åkerblad även tillsammans med andra namnkunniga spegelmakare i Stockholm såsom Lago Lundén, Olof Westerberg, Anders Öberg, Frantz Strandberg samt bildhuggare Teuffel. Johan Åkerblad var framgångsrik i sitt skrå och ägde vid sin död fastigheten 94 i kvarteret Jacob den Större, idag Regeringsgatan 8.

Det Meyerska styckgjuteriet

Familjen Meyer invandrade till Sverige från Lübeck på 1630-talet och etablerade sig i Stockholm. Gerhard Meyer som var styck- och klockgjutare grundade 1640 det Meyerska Styckgjuteriet. 1641 fick denne fullmakt som kronans styckgjutare. Gjuteriet drevs under fyra generationer vid Hötorget. Grundarens sonsonson blev en av släktens mest förmögna och framstående och ägde det Sparreska palatset på Fredsgatan 27c vid Rödtorget i Stockholm. Vid dennes död donerades det till Kungliga Målare- och bildhuggarakademien, vilken idag är Kungliga konstakademien. Få blyurnor från den här tiden finns bevarade idag; Stockholms slott och Tessinska palatset på Slottsbacken är ett par exempel där blyurnor fortfarande kan ses.

Carl Hårleman 1700 – 1753

Efter Nicodemus Tessins d.y:s död 1728 blev Carl Hårleman utnämnd till överintendent och fick ansvara för att färdigställa de kungliga inredningarna. Under sina studieresor i bl.a. Frankrike träffade han skickliga bildhuggare som Adrien Masreliez och Jean Bourguignon. Dessa och andra kontrakterades för slutföra arbetet med inredningarna på Stockholms slott. Drakmotiv var ett populärt inslag under den tidiga rorokon, då inspirationen från Kina var det senaste modet. Bevingade drakar återkommer i inredningar och konstföremål under hela perioden och förekommer exempelvis rikligt i Kina slott på Drottningholm.

Jaques-Antoine Courbin

Had his workshop on Rue Croix-des-Petits-Champs. He was appointed Serrurier du Roi, locksmith to the King and delivered furniture in steel to the royal court. One of the known orders was for beds in steel for the castle Versailles, commissioned by Queen Marie-Antoinette in the late 18th century. Furniture in steel are very rare. They became popular in the late 18th century and mostley manufactured by Parisian locksmits. Often the furniture has a aesthetic and a timeless design quite different from other furitures at the time. Working the steel was a difficult and time consuming prosess witch made these furniture mutch more expencive than others in wood or bronze

Pierre-Francois Feuchére 1737-1823

Pierre-Francois Feuchéres work shop was one of the largest at the time and was described as one of the most important in Paris. Fuchére produced a number of luxury gilt bronze items such as candelabras, candlesticks and fittings for furnitures. His clientel was Napoleon and his family and other nobility as well as German, Russian and the Spanish courts.

Älvdalens porphyry mill

Alvdalens porfhyry mill started in 1788 by Erik Hagström. The mill produced decorative objects in porphyry, often with gilt bronze decorations. In 1818 the Swedish king Karl IV Johan bought the mill and started export of the swedish porfhyry to several countries, also trading it for gilt bronze objects from France, which were a passion of his. In the mid 19th century the mill was destroyed by a fire and after that the production came to a stop.

Friederich Bergenfeldt 1760 – 1814/22

Friederich bergenfeldt was a German born Bronzier. He may well have worked in Paris before coming to St: Petersburg since his bronzes show a distinct similarity with the work of Parisian Bronzier Claude Gallé. 1801 he was back and working in St: Petersburg. Friederich Bergenfeldt was very productive and with out a doubt one of the finest Bronziers ever to have worked in Russia. He supplied a numerous of bronzes for the Russian Imperial court and the aristocracy.

Carlo di Giovanni Rossi 1775 – 1849

Carlo di Rossi wars born in Naples in December 1775. His mother and stepfather were both ballet artists. His mother Guertroude Rossi-Le Picq was at the time a well known ballerina and was invited to Russia to perform and brought her son. The young Rossi started his studied with Vincenzo Brenna who was an Italian architect and painter working in Russia. In 1795 he began his work as the assistant to Brenna in the service of the admiralty board of architecture. The years 1802 an 1803 he went back to Italy and studied, and in 1806 he obtained the title of architect. The architecture of Rossi are in the empire style which combines grandeur with noble simplicity, The Yelagin Palace, Saint Michael’s Palace and Pavlovsk Palace where he he built the palace library, only to mention some of his work.He died of Cholera in St:Petersburg 1849 in complete oblivion and poverty.

Fredric Ludvig Rung 1758 – 1837

föddes den 20 juli 1758 i Stockholm, son till gördelmakaråldermannen Fredrik Rung och Anna Sophia Weser. Det troliga är att Rungs tidiga utbildning skedde i faderns verkstad och i de verkstäder, ledda av inkallade fransmän, som var knutna till Slottsbygget. Vid 21 års ålder, 1779, ansökte han med faderns hjälp om fullmakt som hovciselör. Ansökan stöddes även av den namnkunnige arkitekten och formgivaren Jean Eric Rehn som intygade Rungs goda kunskaper i ritning, modellering, ciselering och ”bronserning” men att dessa behövde kompletteras med utlandsstudier. Fredric Ludvig Rung fick 1779 sin utnämning till hovciselör och kom därefter att studera sex år utomlands i olika verkstäder. Först gick resan till Tyskland och Holland och därefter till Frankrike. Han skrev själv under sin Parisvistelse ”med tillträde och tillfälle att hos den förnämste konstnären i denna genre, oavbrutet i 3ne års tid fullfölja mina kunskaper”. Det framgår inte var Rung studerade, men stilen på hans egna arbeten är besläktad med de som stammar från Pierre Gouthières verkstad. Rung återkom till Sverige via England 1787. Då var arbetet med att inreda Hagapaviljongen i full gång och han fick beställningar av Gustav III. Rung hade ett nära samarbete med Louis Masreliez, en av tidens viktigaste formgivare. Masreliez ledde från 1785 inredningsarbetet i de kungliga slotten, där Gustav III:s Hagapaviljong hör till hans främsta verk och den gustavianska stilens höjdpunkter. Rung var vidare aktieägare och engagerad i Älvdalens porfyrverk, och med sin enastående konstnärliga förmåga och utsökta ciseleringsteknik var han den främste att förse porfyrindustrin med brännförgyllda monteringar. I december 1800 gifte sig Rung med Sofia Ulrika Pfeffer, med vilken han fick fem döttrar. År 1803 förärades Rung professors namn, heder och värdighet.

Carl Adolph Grevesmühl (1744 – 1827).

Carl Adolph började sin karriär i faderns möbelbutik vid Storkyrkobrinken och utvecklade den med tiden till landets allra mest framgångsrika. 1773 hade Grevesmühl helt tagit över möbelhandeln och kommit i kontakt med Louis Masreliez. Grevesmühls kundkrets var det ledande samhällsskiktet, och Gustav III gjorde stora beställningar till inredningen av Stockholms slott. Med tiden blev han mycket välbärgad, byggde från 1790 ut Zinkensdamms gård till sommarnöje och lantbruk, och köpte senare även Herresta säteri nära Gripsholm. Han grundade vidare på Norrmalm den Grevesmühlska skolan för flickor. Han beskrivs som påverkad av upplysningen och intresserade sig för att göra utbildning tillgänglig för kvinnor. Grevesmühl hämtade sina inredningsföremål från tidens skickligaste hantverkare i såväl Stockholm som utomlands. Gördelmakarna i Stockholm, vars huvudsakliga syssla var tillverkning av spännen, knappar, svärdsfästen och liknande, tillhandahöll även stommar till ljuskronor, ljusstakar och annat konsthantverk. När stommarna anlände till möbelhandlaren beställdes utländska kvalitetsprismor för att smycka och färdigställa dem.

Ephraim Ståhl 1768 – 1820

Ephraim Ståhl was born in the town of Raumo in Finland as son to Henric Ståhl a tavern owner. At sixteen years old he came to Stockholm and started as chair maker apprentice with master J Malmsten and later with L Söderholm. Ephraim Ståhl came to be his eras most popular chair maker with his bold designs and feeling for the change of fashion in the continent. Ephraim Ståhls skill in precision carving and his design made him very popular and he hade many prestiges customer including the King, Gustav III. His work can be seen at the Stockholm Royal castle, Gripsholm castle and many more.

Nicolaes Millich 1629-1699

Dutch sculptor Nicolaes Milich was a was born in Antwerp 1629 and became 1657-1658 master sculptor in Antwerp´s Guild of Saint Luke. He came to spend most of his life in Sweden in the periods between 1669-1676 and 1682-1688. Among his most prominent work is the statue carvings and decorations in the staircase and hall of Drottningholm Palace.

William and Mary era 1688 – 1702

The period is named after the co-regents William II of Orange and Mary II. Under their reign many craftsmen emigrated to England from the Netherlands. Creating a new Anglo-Dutc style that was a amalgamation for the taste of both countries. Furniture from the William and Mary period is scarce, because of the limited period and the production was for a relatiely small population and of course of its age.

Louis Cresson 1706 – 1761

Louis Cresson was born in 1761 in Paris. He became a master 1738 and opend up a workshop in rue de Cléry. He had many requests from the French aristocracy including Prince de Mérodé-Grimberghen, the Duc d’Orléans, and the Prince de Condé. Furniture by Louis Cresson are often described as grandeur, rich in detail and having graceful lines, and being “florid without excess, sinuous without tameness”. His pieces are often described as sumptuous, rich with detail, having graceful lines, and being “florid without excess, sinuous without tameness”.

Charles-Guillaume Manière -1812

Charles-Guillaume Manière was the son of Master clockmaker in Paris and became master himself in 1778. Charles-Guillaume Manière worked for the Parisian ”Marchands-merciers” Dominique Daguerre and Francois Darnault. Most of the cases for his clocks were made by famous bronze casters of the time, such as Pierre Phillipe Thomire and Francois Remond. Work by Charles-Guillaume Manière can be found in some of the finest museum collections in the world, among them the J.Paul Getty Museum.

Jean-Démosthène Dugourc 1749-1825

Jean-Démosthène Dugourc Is one of the most famous French designer of ornamental design in the second half of the 18th century. Born in 1749 in Versailles where his father worked for the Duke of Orleans. In his twenties he traveled and visited Italy were he was influence and produced many drawings of the ancient Rome. He traveled to Spain to work for the Spanish court were he stayed for fourteen years. He was made first architect in charge of decoration projects to King Charles IV. Jean-Démosthène Dugourc was a very talented man, designing furniture, fabrics and illustrating books. After the French revolution he established businesses for manufacture of wallpaper and playing cards.

André-Charles Boulle 1642-1732

André–Charles Boulle was born in Paris 1642. Like his father he trained as a cabinet maker and studied sculpture, painting and drawing in a young age and gained a reputation for his fine designs. He was appointed Royal Cabinetmaker in 1672 by Louis XIV. He had his workshop in the Galeries du Lovre with many commissions for the the royal castles and especially Versailles. His high skill and designs earned him a strong reputaion in Europe and he had a prestigious clientele such as King Philip V of Spain, Maximilian-Emanuel of Bavaria and the Duke of Bourbon to mention some. Working with these expensive materials Boulle was often in financial difficulty and the King Louis XIV had to intervene on several occations to keep the creditors away.

Sources/Källor

Marie-France Dupuy-Baylet: Les Bronzes Du Mobilier National 1800-1870
Nyinredningen av Rosersbergs slott 1797-1818, Bo Vahlne
Nyklassicismen i Sverige, Håkan Groth
Karl Johan – Konst, inredningar och teknik i empirens Sverige,
Årsbok för Statens konstmuseer 37, Stockholm 1991
Rosersbergs slott, Ursula Sjöberg
Haga: ett kungligt kulturarv, Sjöström, Ingrid 2009
Kvarteret Orpheus 3, Skeppsbron 10, Stockholm. Byggnadshistorisk undersökning 2006.
Franskt blev svenskt: den franska konstnärsfamiljen Masreliez i Sverige under 1700-talet. Alm Göran, 1991
Västra Södermalm intill mitten av 1800-talet historisk skildring. Munthe Arne, 1959
Riksarkivet
Kungl. husgerådskammaren
Ostankino, Eighteenth-century Estate 1981
Pendules et bronzes d´ameublement entrés sous le Premier Empire 1989
Vergoldete Bronzen Hans Ottomeyer/Peter Pröchel 1986
Porfyr, Den Kungliga stenen Sven-Harrys Konstmuseum 2016
Les bronzes dorés Francais du XVIII siècle Pierre Verket 1987
Pierre Gouthiére, Virtuoso gilder at the French court, Charlotte Vignon & Christian Baulez
Kronleuchter, Käthe Klappenbach Akademie Verlag 2001
The Russian chandelier, Igor Sychev 2003
The Frick Collection, Furniture vol 1-2
Stolens guldålder, Torsten Sylvén
Magiskt ljus, Eva Dyrssen
Haga – Ett kungligt kulturarv, Karlstad. Ingrid Sjöström
Bukowskis Auktioner
Mästarnas Möbler – Stockholmsarbeten 1700-1850, Torsten Sylvén
Stockholms Auktionsverk
Masreliez Rummen, Ursula Sjöberg Ingrid Sjöström
Ephraim Ståhl, En kunglig stolmakare, Eva Nordenfeldt
Baroque and Regency, J. Paul Getty museum collection
Encyclopedia of Russian antiques, Arcadi Gaydamak
Mästarnas Möbler, Torsten Sylvén
Mobilier de Métal, de l’ancien régime à la restauration. Alain Renner
Speglar, Torsten Sylvén
Masreliezrummen i hotell Östergötland, Carl David Moselius 1925
Egyptomania: Egypt in Western art, 1730 – 1930 National gallery of Cananda 1994
Frihetstidens inredningar på Stockholms slott, Bo Vahlne